Allmän information
Glycin är den minsta och enklaste aminosyran. Det är en proteinogen aminosyra, vilket innebär att den används i levande organismer som en viktig byggsten för proteiner och är mycket relevant för kroppens ämnesomsättning. Glycin är en särskilt vanlig komponent i proteinet kollagen. Dessutom används aminosyran bl.a. för syntes av DNA-komponenter, hem (syrebindning i blodet) och kreatin (energilagring i muskler). Som neurotransmittor i hjärnan spelar glycin också en framträdande roll i nervsystemet.
Aminosyran tas till stor del upp via födan, men kan också syntetiseras av den mänskliga organismen själv.
Glycin är inte bara en beståndsdel i kroppen, ämnet samlades också in av rymdsonden Stardust 2004 och upptäcktes för första gången 2009 i partikelprover från en komets koma.
Kemiskt framställs glycin av monoklorättiksyra och ammoniak. Ett annat sätt att framställa glycin är den s.k. "Streckersyntesen": genom reaktion mellan formaldehyd, vätecyanid och ammoniak bildas aminonitril, som i sin tur bildar glycin vid hydrolys.
Egenskaper hos glycin
Glycin är ett färglöst och luktfritt kristallint fast ämne. Ämnet tillhör gruppen hydrofila aminosyror, dvs. det reagerar med och är mycket lösligt i vatten. Glycin löser sig däremot dåligt i alkohol. Aminosyran sönderdelas vid 290 °C och däröver.
Namnet glycin härstammar från den grekiska termen för det tyska ordet "süß" (söt) och beskriver ämnets smak.
Glycin - liksom alla aminosyror - tillhör amfolyterna: det reagerar både som en syra och som en bas, dvs. det kan avge eller ta upp protoner. Protonen i COOH-gruppen har förmågan att migrera till kväveatomen i aminogruppen och skapa en så kallad "hermafroditjon".
